Hej! sitter o gråter just nu för jag inte förstår någonting. fick en elräkning på 900kr där de står att jag förbrukat 506kWh under oktober månaden .. jag spenderar KNAPPT tid i denna lägenhet, bor för de mesta hos mina föräldrar för denna lägenhet har bara orsakat massa besvär (hade ingen el när jag flytta in, rören i badrummet var trasiga, toaletten läckte, silverfiskar mm). Jag var här i totalt 1 vecka under oktober månad eftersom jag endast kommer hit när jag har föreläsningar/seminarium (händer inte så ofta). har dessutom rörlig el, ringde både elföretaget och hyresvärden, ingen verkar fatta varför det dras så mycket (jag drar alltid bort alla kablar innan jag åker härifrån och inget element var påslaget förutom ett) nu förstår jag inte vad det är som kan dra så mycket då jag inte har någonting i lägenheten som är påslaget förutom kylskåpet. Mina föräldrar som bor i en villa betalar ungefär 800 i månaden hur fan är det rimligt att JAG som knappt spenderar tid här kommer upp till 900kr. Ville byta elföretag men mitt företag påstod att det elavtal jag ville byta till är dyrare än de jag har nuvarande.

behövde bara skriva av mig för jag fattar ingenting mvh fattig student

EDIT: ringde företaget igen o bad de dubbelkolla om hyresrätten skrivit in mig på fel adress, tjejen som jobbade stängde av elen och jag hade fortfarande lamporna tända o laddade även min lur SÅ JAG ÄR INSKRIVEN PÅ NÅN ANNAN ADRESS!! de ska kontakta min hyresrätt, de makulerade min faktura!! TACK FÖR ALL HJÄLP :D

Jag var ett så kallat "begåvat barn" som hade skolböcker ämnade för barn flera årskurser över mig. Jag har aldrig behövt plugga och visste knappt vad det var att sätta sig ner och faktiskt studera innan universitetet. Jag har en Master, är allmänbildad, talar engelska som modersmål (född utomlands) och jag är beläst och berest. Att vara en intelligent person har alltid varit en del av min kärnidentitet. Jag säger inte detta för att skryta på något sätt utan för att måla en bild som klargör mitt problem.

Mitt under min Masterutbildningen blev jag diagnostiserad med bipolär sjukdom typ 1. Sedan dess har jag kastats mellan kraftiga manier och depressioner. Medicineringen gör mig stabilare förstås men mina episoder gör mig i stort sett oanställbar. Jag förstår varför en arbetsgivare inte skulle vilja anställa någon som innebära oförutsägbara frånvaromönster. Jag lyckades klara Mastern men kort därefter blev jag sjukskriven igen.

Nu lever jag på 10k kronor i månaden från Försäkringskassan och min läkare bedömmer att jag kanske kommer att kunna jobba 25% inom något anpassat yrke inom några år. Den typ av yrke detta åsyftar är att t.ex arbeta deltid på ålderdomshem.

Jag är ingen elitist som menar att bara högutbildade människor förtjänar välbetalda högstatusjobb men det var i den riktningen jag trodde mitt liv skulle gå - man får ett sånt ego naturligt om man klassas som begåvad som liten, många av er kan säkert känna igen er. Min sjukdom kom som ett skenande tåg och nu känner jag att mina vingar är klippta. Det är inget fel att jobba deltid på jobb som inte kräver en längre utbildning men jag anser att jag har mycket större potential än så. Jag kommer inte kunna köpa större boende med en sådan lön, inte skaffa familj, jag går en lågavlönad, ensam framtid till mötes.

Min enda utväg är väl att göra något stereotypiskt bipolärt, som att börja med konst eller skriva romaner, men realistiskt sett är det väldigt få som lyckas ekonomiskt med detta. Jag har frilansat för engelskspråkiga nätmagasin tidigare men det finns inga pengar att hämta där.

Så egentligen är detta bara en klagosång, jag är en (självtitulerad) intelligent person som aldrig kommer att kunna jobba med något som matchar min utbildningsnivå och jag är ledsen för att jag kommer att få leva på nästintill existensminimum resten av mitt liv. Det är en woe is me-historia, absolut, men jag tänkte om ni hade några råd för att se på detta med andra ögon.

Hej allihopa! Studentlägenhet där jag bor i har haft mycket problem med avfallshanteringen under den senaste tiden (se bilderna)… Vi som bor i lägenheterna är extremt upprörda när någon inte ta hand om sina sopor 🤷🏻‍♂️. Finns det något som vi kan göra att lösa problemet? Vi har fundera över att har kameror i soprummet men vet inte om det är lagligt…

Om jag gav samtycke till att ha sex med någon på villkor att han inte inseminerade mig, men han gjorde det ändå, är det våldtäkt?

Jag hade alltså tydligt uttryckt i förväg att jag inte ville att någon skulle komma i mig. Han lovade att det inte skulle hända men när vi hade sex höll han fast mig och helt plötsligt sa han att han tänkte komma i mig. Jag hann knappt ens reagera och kunde inte fysiskt göra något mot det. Blev gravid som resultat och behövde göra en abort, känner mig smutsig och klarar typ inte att leva för det varit så jobbigt.

Pratade om den händelsen med en vän ett tag sedan som sa ”det där är ju bara våldtäkt” men är det faktiskt så enligt lag? Är det här något jag kan anmäla?

Uppdatering 19/12/2024: har haft kontakt med en advokat nu som bekräftade att det som hände var ett brott och att jag kan anmäla det.

Jag har haft Disney+ nästan sen det kom till Sverige, jag har haft en profil på min familjs Netflix och Max hela tiden. När Netflix började begränsa min tillgång dit då vi inte bor nära så lovade jag mig själv att aldrig acceptera det. Mina vänner som lånade mitt Disney+ fick upp nu att de inte längre kan streama från mitt konto pga olika hushåll, då var jag snabb med att avprenumerera.

Jag tål verkligen inte den här utvecklingen, att det dessutom ska börja bakas in reklam i de olika nivåerna av abonnemang? Så dystopiskt.

Kan någon rekommendera en billig router som kan köra VPN? Finns det några nackdelar med att att ha VPN direkt i routern?

Hej!

Skrev här för två månader sedan om ett eventuellt inbrottsförsök, och samma person (+en till) är idag på väg in och ut ur källarförrådet där de bär på ett gäng kassaskåp (ungefär stora som en vanlig mikrovågsugn). Ringer polisen som säger att de ska "lägga ett ärende". Jag frågar om de kommer skicka någon eller inte, "nej, för personerna är inte där nu". Jag svarar att de går in och ut, åker iväg och kommer tillbaka och har gjort flera gånger, men får fortfarande ett nej.

Sedan ser jag personerna komma in på gården igen och säger till kvinnan i telefonen, varpå jag får ett "men nu försöker du ju bara". Säger att "Nej, de är på gården." Hon svarar och säger vagt, "vi kommer att kika på det". Jag frågar igen om de kommer skicka någon och får ett "vi har ingen polis i området". Sedan avslutar hon samtalet.

Wow. Känner mig ganska uppjagad—men det är ju inget att göra åt, bara att fortsätta jobba...

Eller vad fan gör man?

UPPDATERING:

Jag och min sambo kikade i källarförrådet där alla utrymmen såg låsta och hela ut. Men i ett av rummet stod 6-7 kassaskåp , varav 2-3 var öppnade och tömda. Alltså, vi pratar inte Franz Jäger (lol), utan små som mikrovågsugnar med kodlås.

Vi stöter på ena personen i förrådet, en tjej, som ser kraftigt drogpåverkad ut (om hon inte hade någon annan åkomma) som försöker prata med krampartad mun. Hon höll i ett av skåpen. Enligt henne har hon fått låna sin kompis nyckel (som bor i vårt trapphus) och att det är snubbens kassaskåp som han förvarar bland våra förråd. Hon går tillbaka till bilen som åker iväg, ingen hinner ta registreringsnummer.

Tänker nu att det här handlar om förvaring av stöldgods, inte inbrott. Går in och ringer polisen.

Notera att jag samtidigt som allt det här händer har ett ganska stressigt hemmajobb att sköta och försöker ha lite koll på min närvarande sambo (som är döv och relativt nyopererad), plus stöter på lite grannar här och var som ställer frågor.

Några minuter senare när min sambo ska iväg till sjukhuset för lite check-up ser hon att bilen står parkerad runt hörnet, skickar ett meddelande med bild till mig.

Jag går ut till deras bil, men de två personerna syns inte till. Tar reg-plåt och fotar bilen. Blå Peugeot 307. Graffiti på instrumentbrädan:

"Du är bäst"
"Bästa Sam!"
"FUCK OFF!"
"Queen Psychopath 420"
"HomeBoy!"
"ZÄTA"
Och massa annat jag inte kan tyda från bilderna.

Kofot vid golvet på passagerarsidan och någon konstig elektronisk apparat som jag inte känner till. Stor väska i baksätet och en påse med bananer och gifflar.

Ringer polisen igen och berättar all ny info.
"Tack, vi antecknar det här."
"Men personerna lär ju gå tillbaka till sin bil?"
"Är de där nu?"

Jag borde kanske sagt ja, men kändes för otroligt då ingen person hörs i bakgrunden och jag bokstavligen står och stirrar på deras bil.

"Nej, men deras bil är här, de kommer nog tillbaka när som helst."

Tack och hej, igen.

Stöter på en granne och vi diskuterar situationen lite, tydligen verkar polisen ha varit och pratat med samma personer några dagar tidigare. Vi checkar förrådet igen och går tillbaka in, säger hej då. Väl inne ser jag bilen åka iväg. Ringer polisen igen och springer ut för att se var den åker, ger all information jag kan.

De säger att de ska ringa upp så att jag kan göra anmälan och någon kan komma och hämta upp eventuellt stöldgods.

Jag går tillbaka och jobbar. Polisen ringer, jag berättar allt på nytt, även situationen för två månader sen. De ska lägga ett ärende och sen kommer en person och kollar på stöldgodset... någon dag.

Har precis tagit körkort.

Första helgen är jag på motorvägen och kör.

Någon nisse i en liten Peugeot ligger i högerfilen i 95.

Helt ok. Blinkar ut, kör om, blinkar tillbaka och fortsätter i 110.

Peugeot nissen får spel av detta, drar upp i 130, kör om och sneddar in precis framför mig, broms checkar mig och fortsätter sen i 95...

Dom varnade mig på trafikskolan att sånt händer, så jag ger honom lite utrymme, låter en Ford glida förbi, och blinkar sen ut till vänster för att köra om, och börjar accelerera.

Varpå nissen flyger ut i vänster körfält och försöker preja mig...

Så jag saktar ner igen och glider tillbaka i höger, och nissen gör samma sak igen.

I slutändan blev det rätt farligt då jag efter ett tag bara kunde tänka på att komma bort från den här nissen....

Det enda jag kan tänka mig hänt här är att den första omkörningen så tyckte han att jag för nära när jag gick tillbaka till höger. (Om än jag följt regeln att kunna se hela hans bil i backspegeln...) och bestämde sig för att straffa mig.

Så min fråga är såklart: Vad ska man göra i ett sånt här scenario?

Seriös fråga. Jag är en tjej i yngre 30-års åldern och har varit väldigt isolerad sen gymnasietiden. Har inte varit hemma hos någon sen dess, eller haft någon hemma hos mig.

Hade en tuff uppväxt. Blev vanvårdad och misshandlad hemma. Blev mobbad och utfryst hela skolgången för min övervikt. Efter gymnasiet så brakade allt ihop och jag gav liksom upp hoppet om att ha ett normalt liv. Jag trodde att jag var för trasig som människa, för tjock och ful, och slutade försöka vara social. Men jag gick i terapi, fick diagnoserna depression och ptsd, och har jobbat stenhårt för att läka mina trauman, min desorganiserade anknytning, och gå ner i vikt.

Det tog tid, men idag mår jag helt bra, älskar mig själv och livet, känner mig lugn och trygg, har roliga hobbies, mitt drömjobb, bidrar till samhället som volontär en gång i veckan, och har gått ner 50 kg. Fick till sist mod och självförtroende nog att börja öppna upp och skaffa vänner, och till min totala chock så går det liksom.. bra? Folk gillar mig? Tycker jag är rolig? En "väldigt fin människa" som de vill träffa igen och igen? Helt absurt. Har lite svårt att ta in det, att det här är min verklighet nu, men är såklart väldigt glad!

Problemet nu är att folk har gått från att bjuda ut mig på fika och middag på restaurang till att bjuda hem mig, och jag vet liksom inte riktigt vad det finns för sociala regler kring det. Ska jag ta med mig något? Blommor, choklad, vin, mat, snacks? Komma i tid eller vara typ en kvart sen? Eller gäller det bara fester och inte middagar/filmkvällar? Hur länge ska man stanna, hur vet man när det är dags att gå? Något annat jag bör tänka på? Och hur gör jag om jag vill bjuda hem någon till mig på fika eller middag? Behöver verkligen steg för steg hjälp här haha. Har inga diagnoser som autism eller liknande, är bara lite socialt efter alla andra... Tacksam för alla tips jag kan få! <3

EDIT: Men gud, tack allihopa! Är helt golvad av all fin respons! Jag kände mig lite nervös inför att posta denna tråd och hade stålsatt mig för en massa trollkommentarer. Istället visade ni alla en otroligt vacker och empatisk sida av mänskligheten. Är så tacksam och glad att det finns så många fina människor som tar sig tid att hjälpa en främling. Hoppas att ni alla får en underbar helg och en skön sommar med massor av solsken och värme!

Okej, det känns som att jag är den ende som inte har en airfryer. Vill höra vad ni tycker, är det ett bra verktyg i köket? vilka rätter är den bra till, något otippat man kan airfrya som blir bra? Är det en pina att rengöra? vad ska man tänka på om man ska köpa en? Shoot, jag är genuint nyfiken.

Detta är en klassiker som på något vänster alltid verkar ske runt nyåret, folk tror att bara för att det är ett nytt år så kommer saker vara annorlunda, äntligen kommer du magiskt få motivationen till att förlora ölkaggen! Men sanningen är att du kommer vara lika lat den första januari som du är idag, så slösa inte pengar på något du egentligen vet att du inte kommer nyttja.

Hursomhelst, det jag vill säga er:

1. Att gå ned i vikt sker genom att hantera kosten. Träning är hälsosamt men hur mycket du än tränar så spelar det ingen roll när du trycker i dig mat och godis för en hel familj, så tro inte att du kommer gå ned i vikt av att bara börja träna. Vill du gå ned i vikt så se till att hantera kalorierna, du behöver inte sätta en fot i ett gym för att göra det.

2. Träning kräver en plan och vetskap om hur man tränar. Vad vill du uppnå med din träning, och hur ska du uppnå det? Ta reda på det innan du sätter en fot på gymmet för att du inte ska känna dig överväldigad, förvirrad och rädd för att göra bort dig när du väl är där.

3. Du måste också ha insikten i att det tar tid att bygga upp dig och du får inte bli besviken för att du inte är stark i början och att det tar emot. Det tar bara tid och det är så för alla så stå på dig om du nu faktiskt hade bestämt dig för att äntligen bli stark, uthållig, vig, snabb eller vad du nu än siktade mot.

Jag har med mitt inlägg inte avsikten att stå i vägen för folks planer och jag försöker inte säga att de inte får gymma utan jag vill bara att folk har en realistisk bild av hur det faktiskt är att gymma och jag vill se fler av er där! Så börjar ni gymma efter nyåret så se till att göra det av rätt avsikt och att ni är förberedda så ses vi där!

Gott nytt år!

Sambon fick ett bissart samtal igår från sin mamma som berättade att ett gäng poliser tagit sig in i hennes lägenhet och kollat runt utan att hon släppt in dem, allt detta eftersom hennes granne ringt in och trott att hon låg död hemma då hon sett vita larver i sin trädgård?!

Svärmor har lite problem med knäna och tar sig inte fram så snabbt så när det bankade på dörren han hon inte mer än ut i hallen innan hon möttes av ett gäng poliser som började söka igenom hennes bostad, trots att hon var väldigt mycket vid liv. När hon frågade varför de var så många så "hade de lite att göra". Hon tyckte det hela var väldigt obehagligt och känner sig kränkt över situationen då polisen som stannade med henne i köket medan de andra sökte igenom rummen även var nedlåtande mot henne pga hennes ålder (strax över 70).

Får de verkligen påbörja en husrannsakan trots att den boende och (helt sjukt) misstänkte avlidne personen påträffas 3 meter innanför dörren? Om vi bortser från att denna granne hade kunnat plinga på dörren eller ringt henne, hade inte polisen kunnat göra detta istället för att åka ut med två bilar och gå in med huvudnyckel? Hur går såna här ärenden till egentligen? Svärmor blev ju helt chockad men gav absolut ingen tillåtelse för dem att ens komma in i bostaden och ännu mindre söka igenom den.

Vet inte riktigt vart man ska börja. Tack för tips!

Edit: Tack alla! Uppdaterar ifall detta leder till något intressantare än "vi hade skäl att gå in".

Edit 2: Jag vill passa på att säga att jag ej hyser agg mot poliser utan endast hjälper min skärrade svärmor få rätsida på det hela. Till de som tycker jag konsumerat för mycket amerikanska polisserier så kan jag meddela att jag mest lyssnar på t.ex. rättegångspodden men detta gör mig inte till någon expert så det är därför jag frågar om lite råd här. Allt gott!

Har en polare som nyligen kom ut som gay. Han vill nu dra på gay klubb och uppleva den atmosfären. Han vill att jag ska följa med som ett sorts moraliskt stöd. Jag är inte gay själv.

Så min fråga är, hade du, som gay person, tyckt att det var fel att jag som straight person följer med hans nyutkomna vän som stöd?

Som titeln avslöjar är jag inget mer än en ung arm tös med inga manliga eller händiga personer i hennes liv. Så jag vänder mig till er kära sweddit i hopp om att få hjälp med att lösa mitt stora problem.

Min säng är trasig på det sättet att balken som sitter i mitten av sängen på något vänster gått itu, som ni kan se på bilderna jag bifogat. Detta har lett till obekväma knölar och insjukningar i sängen som har förstört min sömnhälsa avsevärt så jag måste fixa detta asap! OBS köpa ny säng är inte ett alternativ, framförallt med tanke på att denna är relativt ny.

Så! Någon som kan hjälpa? Hur fasiken ska jag stabilisera balken igen? Lim känns inte som ett svar, men vad vet jag. Funderar på att bara silvertejpa ihjäl skiten men det blir nog sista utvägen. Tack på förhand!!! Pösspöss

Jag och min sambo flyttar snart från vår lägenhet till ett litet hus på landet. Vi har en katt som går helt inne just nu. Vi hade tänkt att nu när vi är ute på landet så kan hon få gå fritt ute i naturen och slippa vara innanför 4 väggar alla dagar i veckan.

Jag har alltid tänkt att det finns inget rätt eller fel med att ha katter ute eller inne, för det finns fördelar med båda. Men nyligen jag har sett många som blir jätteupprörda för att folk har sina katter ute. Anledningen till varför folk blir arga är på grund av katters påverkan på naturen då de äter mycket fåglar, gnagare och andra smådjur. Och det stämmer såklart att katter är duktiga jägare och kan fälla många djur.

Det har fått mig att moraliskt överväga lite om det är rätt att släppa ut katten fritt? Där vi bor är långt från större vägar så risken för att katten råkar ut för en olycka är låg. Katten är också chippade, vaccinerad och allt det där.

Vad tycker Sweddit, är det fel av mig att jag vill låta min katt gå ute?

Hejhej!

Var hos tandläkaren och skulle dra ut en visdomstand. Under operationen råkade tandläkaren skära ett djupt sår igenom min underläpp på högra sidan. Tandläkaren sa dock, trots min oro, att jag inte behöver gå till akuten och sy läppen. Bara att smörja med vaselin för att de skulle läka bra. Jag sökte vård ändå efter några timmar och fick tillslut 6 st stygn.

Nu har det gått 1 år och skadan har läkt. Fick ett ärr igenom hela läppen, men min mun har också blivit rätt sned och hänger åt den sidan. Detta stör mig en hel del, något jag tänker på varje gång jag ser mig i spegeln. Gör mig jätteledsen bara av att tänka på. :,(

Löf (Försäkringsbolaget för region sthlm) har beslutat att ge mig 14 k för skadan. Kändes som en jäkla käftsmäll med en sån låg summa.. Hade betalat flera hundra tusen för att bara få tillbaka min normala mun, som den var innan skadan.

Men vad fan ska man göra nu undrar jag??

Bifogar några bilder så får ni säga vad som är rimligt för skadan.

https://imgur.com/a/QSks2j6

(En till grej. När jag snackade med chefen veckan efter händelsen, så sa chefen att tandläkare specialisten som orsakade skadan grovt underdrivit händelsen. Chefen blev chokad när hon såg min skada… stämde inte med journalen.. Inte jätte impad)

/ Erik

Hejsan Bullen. Jag är en pojke på 34 jordsnurr som genom åren samlat på mig ett gäng extra kilo. Skulle kunna säga att jag gillade vetelängd och saft lite mer än de andra barnen när jag var små. Vad detta har med min fråga kommer vi till snart.

Senaste året har mitt barn börjat på förskola och har därför börjat hamna i miljöer där fyraåringar börjat interagera med mig. Man hämtar sitt barn och en unge kommer fram och fråga saker så som "vad jobbar du med?", "vad heter du?", "vems pappa är du?" och så vidare. Harmlöst, trevligt och en del av livet tänker jag.

Problemet är att vissa ungar har inga filter. Och jag vet inte hur jag ska hantera det. Ungarna som ställer frågor som känns oförskämda. Speciellt när samma unge flera veckor i rad kommer med samma dumma frågor. Sprang på ungen på lekplats med mitt barn och även där kom det oförskämda frågor trots att barnets föräldrar var där och garanterat hörde det.

Vi pratar om frågor i stil med "varför är du så tjock?" "varför har du ätit så mycket att din mage blivit stor" "är det inte jobbigt med så stor mage?". Även ibland lite mer kreativa frågor som "har du en bäbis i din stora mage", då blev den ungen rättad av en annan förvisso, "nej han är bara tjock", så var det inte så nice.

På förskolan har jag sett att vissa pedagoger har tillrättavisat barnen i stil med "så säger man inte". Och dagens händelse inne i mataffären så bad barnets mamma om ursäkt och sen tog de ett samtal om att man inte kommenterar hur andra människor ser ut. jättebra tänker jag.

Vad är då problemet jag har? Jo jag vill få lite råd över hur ni hade hanterat dessa situationer. Jag förstår att jag inte kan säga åt ungen att inte kasta sten i glashus med tanke på att han både är ful och har glasögon. Eller förklara att om de inte slutar fråga hur tung min mage är varje gång jag hämtar mitt barn från förskolan så kommer jag kunna visa exakt hur tung jag är genom att sätta mig på dem.

Känner ändå att jag vill ha en vettig comeback till dessa skitungar utan att det blir att jag säger något olämpligt.

Tack på förhand.

Edit: Orkar inte svara er individuellt. Men snälla om ni tror jag ligger hemma och gråter över vad en fyraåring säger till mig så är ni ju fan mer tappade än vad fyraåringarna är. Jag bad mer om råd på roliga saker att säga som inte går över gränsen. Jag orkar inte själv behöva ha en förskolepedagog säga till mig att "så får man inte prata med barn".

Min numera ex-sambo, som jag träffade när jag var 19, lämnade mig för 6 veckor sedan för att han är kär i en gift kollega med barn. Vi träffades för 6 år sedan och han är idag 38 år och har aldrig haft något förhållande innan mig, knappt dejtat någon. Vi träffades också på jobbet och jag bjöd ut honom. Vi var upp över öronen förälskade. De första åren var jättebra. Hösten -22 flyttade vi till en annan stan och han började plugga 50% pga outbildad samt bytte jobb till en väldigt tuff skola. Ett halvår in i plugget, jobbet och den nya staden gick han nästan in i väggen och vår första dipp kom. Han visste inte vad han ville. Det varade någon dag innan det rullade på som vanligt. Sen kom en dipp några månader senare, maj -23, när vi började prata om att skaffa barn. Det varade två veckor innan vi fortsatte tillsammans. Sommaren -23 gick och allt var bra. Sen skulle vi flytta tillbaka till den nya staden men jag flyttade ensam. Han visste inte vad han kände och var förtjust i en gift och gravid kollega på jobbet (inte samma kollega). Han var helt förstörd och blev deprimerad efter någon månad. Jag har aldrig trott att det handlar om känslorna oss emellan utan hans egna faktorer. Han har låg självkänsla, bekräftelsebehov, är rädd för att binda sig och stresskänslig. Vi hittade tillbaka och jag var tydlig med att det skulle ta tid innan jag vågade lite på honom. Han sa att han hoppades att jag skulle lite på honom med en ring på fingret. Tiden gick och sommaren -24 var bra. Den från ingenstans droppar han att det inte funkar längre för att han är kär i en kollega på jobbet. De bytte snap i slutet på augusti och har successivt bekräftat varandra. Han dumpade mig för en gift kvinna med barn som på många sätt är min motsats, har tatueringar gillar friluftsliv. Han har erkänt att han var lycklig med mig och att vi hade en bra relation, ändå lämnar han mig för något han inte ens tror kommer bli något (men hoppas på). Hur kan han hålla på såhär? Är det så orimligt att tänka att allt detta beror på hans egna inre demoner snarare än brist på känslor gentemot mig?

Tjena reddit. Nu under jultiderna har jag fått höra från några polare att en gemensam bekant från gymnasiet har hastigt gått bort i en ovanlig cancersjukdom. Han var helt frisk när jag stötte på honom på Ica i somras men en av polarna har visat att han är dödsförklarad på Mr koll.

Det som dock gnager i mig är att den här killen är en riktig mytoman. När vi hängde i gymnasiet så gick han runt och sa att han hade legat med alla tjejerna i klassen vilket han såklart inte hade gjort.

Efter att jag hade gjort lumpen så sa han att han precis hade maxat sina intagningstester under mönstringen och att han skulle göra lumpen med jägarna. Han visade upp en bild på sina intagningsbetyg som var så bra att han till och med hade maxat alla syntester, trots att grabben är helt färgblind.

Han har också hävdat att han har vunnit 20 miljoner på lotto och skickat photoshoppade bilder på sitt bankkonto. Ibland lägger han också ut bilder på instagram när han är på fina lyxhotell, när man sedan söker på bilderna så är dom ofta tagna direkt från Google.

Har flera andra exempel men ni förstår grejen. Grabben är harmlös men har haft det svårt med självförtroendet och har ingen riktig verklighetsuppfattning. Utifrån allt detta så har jag riktigt svårt att tro på att han precis ska ha dött av en ovanligt snabb cancersjukdom runt jul. Han är ju dock dödsförklarad på Mr Koll och alla liknande hemsidor.

Mina polare tycker att jag övertänker det här men vad tror ni och finns det något annat sätt att veta om han lever eller inte?

Blir färdig USK i januari och har börjat tjuvkika på fasta jobb inom Region Skåne, men där finns knappt några annonser , och de få annonser som finns har mellan 50-90 sökande.

Är usk- utbildningen en stor scam, eller är den marknadsförd på ett missledande sätt då där finns mycket jobb inom äldreomsorgen och timvikariat, men typ inget fast inom hälso- och sjukvård och psykiatri?

Sitter och letar efter något nytt mobilabonnemang, just nu har jag tre med 5gb surf för 99kr/mån. Det är inte ens ett abonnemang som finns då det är ett gammalt som jag bara haft kvar i årtionden. Det billigaste tre erbjuder annars är 5gb för 199kr/mån.

Börjar känna att 5gb är för lite och har börjat kolla runt lite efter typ 20gb. Hos tre vill de ha 300kr för det, hallon 259, Telia.. alla pengar i hela världen. Vad jag förstått använder hallon 3’s nät, som man kan säga lite vad man vill om, men jag har haft det hur länge som helst och har inte stört mig så mycket.

Just nu verkar hallon ha nån deal med 4mån asbilligt å den ordinarie pris, så är ju lite sugen. Men känner att det borde vara någon hake nånstans om det är så mycket billigare än andra operatörer? Står även ingen bindningstid, som låter lite väl bra.

Börjar inse att det här låter som en marknadsföringskampanj, men jag vill bara veta och orkar helt ärligt inte lusläsa alla avtalsparametrar.

Hey guys, i was at a parking space in a forest and I found this sign there. My translator App says that the sign tells me, that it is forbidden to give tipp money. Is this the correct meaning? And why is it placed here then? Who would i tipp in a forest?? I am so confused.

För att kortfatta situation så hyrde en lägenhet och redan vid inflytt var en av växterna snustorr och död, resten var okej. Vi skrev till hyresvärden om det direkt och hon svarade det var lugnt men tog ingen annan ställning till det. Varteftersom dog några av växterna trots försök att hålla de vid liv. Nu yrkar hyresvärd via Qasa att vi ska betala deposition pga av 4.1 att "Hyresgästen åtar sig under hyrestiden att ta god hand om Hyresobjektet och det som hör till Hyresobjektet, och genast anmäla eventuella skador, brister eller förekomst av ohyra och skadeinsekter till Hyresvärden".

Vi har bestridit detta och sagt att om hon var angelägen om sina växter hade hon vid vår första kontakt angående död växt inte gett oss någon skötselråd eller valt att omhänderta växterna.

Hur som helst så undrar jag nu om det ens är rimligt att begära ersättning för växter. Håller det i rätten liksom?